Introduktion - Stress

Sammanfattning

Evolutionens driv­kraft är över­levnad och repro­duk­tion för att maxi­mera artens popu­la­tion. Det pri­mära målet är alltså inte lycka eller stabil mental hälsa.
Stress är en pro­dukt från den tidiga evo­lu­tionen. Detta verk­tyg ökade över­lev­nads­graden genom att få indi­viden att rea­gera på minsta tecken på fara.
Hjärnan är för­pro­gram­merad att på­kalla din upp­märk­samhet vid po­ten­tiell fara genom att ini­tiera stress­hormon i blodet som du, ge­nom recep­torer i krop­pen, upp­fattar som mycket obe­hag­ligt. Obe­haget du känner är det vi kallar "att vara stressad" och är alltså hjärnans sätt att för­klara för dig att se upp. Stress­hor­mo­nerna sätter dess­utom igång krop­pens för­be­redelser för kamp eller flykt.
Västvärldens sam­hälle är väl­digt annor­lunda jäm­fört med vårt evo­lu­tio­nära ur­sprung och detta är or­saken till den väx­ande men­tala ohälsa vi ser om­kring oss idag.

Människans arv - En förklaring till vår sårbarhet.

För att få en djupare för­stå­else för vad stress är och hur den påverkar oss, måste vi gå långt tillbaka i tiden. Till tiden för hjärnans evolutionära födelse.

Ett av de första djuren som evo­lu­tionen försåg med hjärna var fiskarna, för ca en halv miljard år sedan. Tidigt under fisk­hjärnans evo­lution upp­stod en del som ana­ly­serar hot: amygdala. Stress­hormon ut­söndras i kroppen när amygdala regi­strerar faror. Stress­hor­monet akti­verar musk­lerna och för­bättrar därmed djurets möj­lighet att und­komma an­grepp. När hot­bilden för­svunnit stoppas pro­duk­tionen av stresshormon.

Hos djuren ger gene­rellt amygdala bara för­delar, men under människans evo­lu­tion har funk­tioner hos människan till­kommit som gör att amygdala akti­veras oftare än vad som är mentalt nyttigt för oss. När evo­lu­tionen gav våra för­fäder möjlighet att minnas, kunde även minnet av en upp­levd fara akti­vera amygdala som signa­lerar till bi­njur­arna(a) att börja produ­cera kortisol. Senare möjliggjorde upp­komsten av talet att våra för­fäder kunde berätta för var­andra om er­farna faror. På så sätt ut­löste även icke själv­upp­levda händ­elser stress. Amygdala har därför sanno­likt ställt till be­kymmer för männi­skan under lång tid. Även långt innan Buddha levde, för ca 2 1/2 tusen år sedan.
Vi kan alla tänka oss varför dagens situa­tion gör oss stressade. Amygdala, som initialt var en hjälp att fly från rov­djur med ett stress­påslag som verkade i någon minut, har i vår värld blivit en funktion som för somliga av oss ligger på under stora delar av vår dag och stjäl mycket av vår livsenergi.
Stressgenereringen tar mycket energi som vid lång­varigt påslag kan göra hjärnan under­närd. Hjärnan krymper. Detta är orsaken till utmattningssyndrom. (b)

Se amygdalas position i hjärnan (amygdala i rött)

(a)Egentligen är det hypofysen som får signal från amygdala att ut­söndra hormonet kortikotropin. Detta hormon trans­por­teras via blodet till binjurarna. Hormonet sti­mu­le­rar binjurarna att ut­söndra de tre vikti­gaste stress­hor­monerna: adrenalin, kortisol och noradrenalin till blodet.

(b)Relativt nya forskarrön menar att t.ex. försämrat minne vid ut­mattnings­depression beror på en för­minskad hjärna, men trötthet beror på en ut­mattad binjurebark som inte längre orkar producera till­räcklig mängd kortisol för att hålla blod­sockret på en lagom hög nivå.
OBS! Intensiv forskningen inom detta område gene­rerar nya rön konti­nu­er­ligt. Se därför ovan­stående på­stående som färskvara (2016).

Hippocampus

Hippocampus är den delen av hjärnan som styr minnet. Amygdala är nära kopplat till hippocampus.
Händelser som inte orsakar akti­vitet i amygdala, för­svinner från hippocampus och glöms bort. Men händ­elser som verk­ligen akti­verar amygdala, orsakar en reaktion i hippocampus och händelsen sparas då som var­aktigt minne. Då man senare minns händelsen igen, akti­veras amygdala som om det var ett verkligt hot i nutid.
Minnet uppstod för att öka våra möj­lig­heter att över­leva, men ibland kan det verka tvärt om.


Isolering leder till depression

Förutom risken att bli dödad av ett rov­djur, ut­sattes våra för­fäder på savannen för livs­fara om de blev ute­slutna ur gruppen de till­hörde. Hjärnan är därför program­merad att belöna oss med må-bra-hormonet oxytocin om vi är i en grupp som vi känner oss trygga i. Om vi däremot känner oss ensamma, sätter stress­påslaget igång. Därför har vår sår­barhet gällande ensamhet blivit ännu en faktor som kan framkalla depression.
Forskning visar att människor som bor i städer har ett betydligt högre stress­påslag än människor som bor på lands­bygden. Hypotesen är att människor på landet har större behov av samarbete och har därmed ett större kontaktnät än människor i städer. Majoriteten av människor i städer känner inte ens sin granne...
I följande länk framgår att sanno­lik­heten för en tidig död är 45% större för de som är ensamma. Som jäm­förelse kan nämnas att samma siffra för över­konsumtion av alko­hol är 30% och för övervikt 20%. (Se filmen..(engelska))


Vi behöver stress

Du känner redan till att lång­varig stress kan leda till häl­so­prob­lem, men visste du att för lite stress kan leda till depression? Måt­tlig stress är av­gör­ande för ett häl­so­samt liv. Stress hjäl­per dig att möta dina dag­liga ut­man­ingar och mo­ti­ve­rar dig att nå dina mål, vilket i slut­ändan gör dig till en smar­tare, gladare och friskare person.

"Allt som håller dig borta från ditt sanna jag, orsakar stress."

Hierarki bidrar till depression

De tidiga männi­skorna var jägare-samlare.
I dessa samhällen dela­des all mat lika mellan grup­pens med­lemmar.
Anledningen till detta jäm­ställda sam­hälle be­rodde på att jakten på föda krävde sam­arbete och moti­va­tionen till sam­ar­bete var del av bytet.
När västerländska psyko­loger forskar bland de få kvar­var­ande sam­hällen med jägare-samlare i världen idag (sk naturfolk), åter­finner de få (om ens några) med dia­gnosen: depression.
När människan senare blev bo­fast och bör­jade bruka jorden, upp­stod en hier­arki där vissa männi­skor fick mer makt än andra.
Detta är vårt sam­hälle och här finns flera hundra mil­joner männi­skor som lider av depression.
I arbeten där den en­skilde är styrd efter en hierarkisk ordning, och därmed inte kan på­verka sina arbets­för­hållanden, ökar risken för depression.

Det kan tyckas underligt att ett rovdjur som människan inte styrs av liknande hierarkiska strukturer man kan se i flera andra rovdjursgrupper. Modern forskning kan dock fastslå att hierarki är skadligt för mänskligt samarbete och vår stora hjärna är ett resultat av människans evolutionärt framgångsrika talang för samarbete inte av dess intellektuella tänkande. Hadzafolket i Tanzania har upp­märk­sammats i flera böcker och sam­hället har stud­erats av freds- och kon­flikt­for­skare som hoppas kunna hitta funk­tioner för att minska risken för kon­flik­ter i vårt sam­hälle.
Hadzafolket utgör i ofta en rep­re­sen­tant i forsk­nings­samman­hang, för grupper av jägare /samlare. De upp­visar bl.a ett ge­nom­snitt­ligt "de­pres­si­ons­index" som är fyra gånger lägre än hos den ge­nom­snitt­lige friska japanen.

Tyvärr riskerar dessa typer av kul­turer att för­svinna, då det moderna sam­hället stän­digt "knuffar undan" dem för att till­godose egna in­tressen. Se t.ex. den bittra san­ningen för Hadza-folket i följande tid­nings­ar­tikel:
washington post .