Upplevd stress

Sammanfattning

Källan till all stress är rädsla och kärnan är rädslan att dö.
Det är främst en oro för vad som kan hända i fram­tiden som ger upphov till stress, men även t.ex ona­tur­liga mil­jöer, lång­varig en­samhet och stilla­sit­tande bidrar till vår upp­levda stress.
Några av huvud­or­sak­erna i vårt sam­hälle som orsakar stress är:

  • Händelser som skapar en omed­veten känsla av att ris­kera att bli ute­sluten ur gruppen. T.ex att bli kriti­serad, känsla av miss­lyck­ande, inga lajks på sociala medier
  • Att känna sig ensam
  • Vi är program­merade att vara distra­herade, inte att vara lugna och sysslolösa
  • Separation från naturen
  • Grusade förv­änt­ningar, i ett sam­hälle som er­bjuder ett oänd­ligt val av möjligheter
  • Omgiven av en mängd okända män­niskor. Befinna sig på platser med trängsel
  • Alltför stillasittande - brist på rörelse
  • Enormt informationsflöde
  • En icke kreativ, icke påverkbar jobbsituation

Varför är vi så stressade?

Vår hjärna är program­merad för ett liv på savannen, men det är inte bara dagens hekt­iska tempo på jobbet som gör att stres­sen ökat dra­ma­tiskt jäm­fört med vårt evo­lu­tio­nära ur­sprung som jägare-samlare. Här är några exempel på vad som gör att vi idag mår mentalt allt sämre:

  • Rädsla är orsaken till stress och en av våra största (oftast omedvetna) rädslor, är att bli avvisad från gruppen (stammen), vilket under vårt evo­lu­tionära ur­sprung var för­knippat med livs­fara. Därför utgör t.ex. arbets­platsen, sociala medier, instabilt familje­för­hållande och upp­levelse av ensamhet, stora källor till stress. Att bli av med jobbet, dissad på Facebook, genomgå skils­mässa och brist på socialt um­gänge, ut­löser stress eftersom vår hjärna tolkar detta som livs­hotande situationer.
  • Att allt fler lever i ensam­hushåll är i sig inget problem för vår mentala hälsa, men att vi har färre nära vänner än tidi­gare är en källa till stress. Att känna sig ensam är ett större hot mot hälsan än t.ex rökning och alkohol
  • Evolutionens driv­kraft är popu­la­tions­ökning vilket leder till att över­levnad och för­ök­ning är de två vikti­gaste evo­lu­tio­nära målen för en art. På savannen över­levde männi­skor som rea­ge­rade på alla former av even­tu­ella hot, i större om­fat­tning än de som var mindre alerta. Detta har resul­terat i att även hjärnan i nu­tidens män­niskor, är pro­gram­me­rade att stän­digt vara på sin vakt och att vi helst ska vara i rörelse för att säkra till­gång på föda. Detta är huvud­an­led­ningen till att många tycker att det är svårt att t.ex meditera, eftersom hjärnan ser denna passiva akti­vitet som en risk och därmed höjer stressnivån.
  • Människan har levt nära naturen under nästan hela sin historia. Den om­fat­tande urban­iser­ingen de senaste seklen har bi­dragit till en ökad stress. Veten­skap­liga studier visar att halten av stress­hormon stiger när vi be­finner oss i en stad jäm­fört med när vi är nära naturen.
  • Det utbud av val­möljlig­heter som erbjuds i dagens sam­hälle orsakar stress när målen inte nås enligt för­väntan, eller när ut­fallet på en upp­lev­else blir sämre än för­väntat. Det är alltså skill­naden mellan för­väntan och utfall som gene­rerar stress. En enklare livs­stil med färre val­möj­lig­heter, gene­rerar alltså lägre stress.
  • Vi lever i samhällen som är betydligt större än de grupper på max 150 pers, som vi evolu­tionärt är präg­lade av. Det upp­står en otrygghet när man är omgiven av en stor mängd okända människor.
  • Vi rör oss betyd­ligt mindre än vi gjorde på savannen. Hjärnan är program­merad att be­främja rörelse. Brist på rörelse ökar t.ex. vår ångest.
  • Genom medier bomb­ar­deras vi av sensa­tio­nella nyheter från hela världen, som till största delen inte på­verkar oss person­ligen. Men efter­som vår hjärna tror att alla hän­delse som vi får infor­ma­tion om, äger rum inom det starkt be­grän­sade område som vi levde inom under vår evo­lu­tio­nära historia, så upp­fattar hjärnan alla dessa nega­tiva händ­elser som direkta hot på vår existens, oav­sett var i världen de äger rum.
  • Vi lever i hierarkiska struk­turer. Arbets­för­hållande med litet person­ligt in­flyt­ande leder till stress, liksom klas­skill­nader och inkomtklyftor.

"Känna sig ensam är inte att vara ensam, det är känslan av att ingen bryr sig."

Allt i livet som man kän­ner ett men­talt mot­stånd mot, or­sakar stress. Att önska att nuet ska vara annor­lunda än vad det är, or­sa­kar alltså stress. Ju större mot­stånd mot det som är, desto större lidande. Vad som behövs för att få slut på li­dan­det är accep­tans. Om det inte går att ändra vad som händer i nuet, är accep­tans det enda logiska.

"Om du inte kan ändra på nuet, accep­tera det som om du själv valt det."
  - Eckhart Tolle

Allt fler unga mår dåligt av stress och många fors­kare menar att sociala medier är en av an­led­ning­arna till att den mentala ohälsan ökar så snabbt i denna åldersgrupp.
Vår hjärna tror fort­farande att vi lever som vi gjorde för 40.000 år sedan, dvs i små grup­per, inom liten geo­grafisk yta, utan hierarkisk struktur. När vi nu omed­vetet får vårt egen­värde ifråga­satt, när vi bedöms med "likes" eller "dislikes" på internet, går vårt stres­system igång eftersom vår evo­lu­tio­nära historia ser ifråga­satt grupp­till­hörighet som ett dödshot. Förr blev vi jäm­förda med ett fåtal män­niskor i vår närhet, medan nu blir vi jäm­förda med alla som är upp­kopp­lade till internet.